CopyPastehas never been so tasty!

chinz

by anonymous

  • 0
  • 0
  • 0
155 views

Med en yta på nästan 9,6 miljoner km² är Kina det fjärde största landet i världen och 20 gånger större än Sverige.

Det är endast Ryssland, Kanada och USA som är större än Kina till ytan. Kina är dock världens mest befolkade land med 1.323.600.000 invånare (2006).

Huvudstaden heter Beijing och har 15.244.000 invånare, varav 11.595.000 är permanent boende (2004).

Hankineserna är den största folkgruppen som 92 % av alla kineser tillhör.
Det betyder Mittens rike och är ett uttryck som ju även används i Sverige.
Landet heter officiellt Folkrepubliken Kina och utropades av Mao Zedong 1949 när kommunistpartiet KKP tog över makten.

Kina består av 23 provinser och fem självständiga områden: Guangxi, Inre Mongoliet, Ningxia, Xinjiang och Tibet.

Det finns också två speciella administrativa regioner (SAR): Hongkong och Macao.

Fyra storstäder står administrativt direkt under centralregeringen och tillhör således inte någon provins. Dessa fyra städer är Beijing, Chongqing, Shanghai och Tianjin.

Kinas mest välkända turistmål är den kinesiska muren som på kinesiska kallas Changcheng (långa muren).

Den är 640 mil lång och började byggas på 400 f.Kr. som ett skydd mot attacker från norr.

Den kinesiska muren är världens längsta byggnadsverk och kan förmodligen ses från rymden vid optimala förhållanden, dock inte från månen.

I norra Kina är klimatet tempererat och vintrarna kan vara mycket kalla.

Huvudstaden Beijing - som ligger i norr - har kalla vintrar med några minusgrader (januari ca -5°), men somrarna är varma och blöta (juli ca 25°).

I södra Kina råder ett subtropiskt klimat med mycket höga temperaturer på somrarna. Monsunen bär med sig mycket regn under juli-september.

Vintermånaderna är januari-mars då det är lite mildare.

Yuan uttalas på kinesiska yuen (inte att förväxla med den japanska valutan yen). I Kina kallar man sin valuta Rénmínbì (RMB), vilket betyder Folkets valuta. Enheterna som används är yuan (krona), jiao (10 öre) och fen (öre), men i dagligt tal säger man oftast kuai (krona), mao (10 öre) och fen (öre).

Kinas historia

Kinas historia är mycket lång och fascinerande. Människor har bott i det som nu kallas Kina sedan urminnes tider.

Kvarlevorna av Homo erectus har hittats i provinsen Shaanxi som har daterats till 1,3 miljoner år f.Kr. Dessutom finns spår av Homo sapiens som har hittats i Zhoukoudian, nära Beijing, från 23.000 f.Kr.

Den kinesiska civilisationen - d.v.s. samhällen med permanenta bosättningar - uppstod någon gång kring år 6.000 f.Kr. (Yangshaokulturen).
Kinas förste kejsare

Qin Shi Huangdi var den som först enade Kina. Det skedde i början av Qindynastin (221 f.Kr.) sedan århundraden av krig mellan ett antal mindre stater hade plågat området.

Det var staten Qins starka armé som slutligen tvingade de övriga att enas under Qin Shi Huangdis styre. Det har också gjorts några spelfilmer om honom, bland annat "Hero" och "The Emperor and the Assassin".

När Kina hade enats genomförde kejsare Qin Shi Huangdi en rad förbättringar och standardiseringar.

Försvarsmuren mot norr förlängdes och vägar byggdes ut. Dessutom gjordes Kinas skriftspråk, måttenheter och mynt enhetliga så att de kunde användas över hela riket.

Qin Shi Huangdi dog och begravdes år 210 f.Kr. tillsammans med den numera välkända Terrakottaarmén i den nuvarande Shaanxi-provinsen.

Armén består av ca 8000 lersoldater i naturlig storlek som vaktar hans grav.
Uppfinningar

Landets historia är också full av viktiga uppfinningar. Kina var till exempel först med att upptäcka detta:

    Boktryckarkonsten
    Krutet
    Magnetkompassen
    Skottkärran
    Teet
    Papperet
    Porslinet
    Sidenet

Dynastier

Här är en sammanfattning av Kinas dynastier som sträcker sig över nästan 4.000 år. Den första första dynastin i Kina inleddes kring år 2.000 f.Kr.

Qing blev den sista dynastin när Republiken Kina bildades 1912.
År     Dynastier
2000-1500 f.Kr.     Xia
1500-1040 f.Kr.     Shang
1040-256 f.Kr.         Zhou
221-207 f.Kr.         Qin
206 f.Kr. - 9 e.Kr.     Västra Han
9-23             Xin
25-220             Östra Han
220-280         De tre kungadömenas period
266-316         Västra Jin
317-420         Östra Jin
420-589         De sydliga dynastierna
386-581         De nordliga dynastierna
581-618         Sui
618-907         Tang
907-960         De fem dynastierna
960-1279         Song
916-1234         Nomaddynastier (Norra Kina)
1271-1368         Yuan
1368-1644         Ming
1644-1912         Qing
Kina under 1900-talet

Under 1900-talet hade Kina två revolutioner. Den första innebar slutet för den långa raden dynastier då nationalistpartiet tog över makten.

Nationalisterna besegrades sedan av kommunisterna. Här är några viktiga årtal i Kinas 1900-talshistoria.

    1912 - Den sista dynastin går i graven och ersätts av Republiken Kina. Sun Yixian (Sun Yat-sen) som varit med och bildat det Nationella folkpartiet (KMT) arbetade hårt för att åstadkomma en revolution som skulle vara lösningen på Kinas alla problem.

Han lyckades slutligen med ett uppror i Wuchang 1911, vilket ledde till att 15 provinser förklarade sig självständiga. Sun Yixian blev Kinas förste president och tillträdde den 1 januari 1912 då Kina officiellt blev en republik.

    1937 - Japan attackerar Kina som blir början på ett mycket blodigt krig. Minst 20 miljoner kineser dödades fram till Japans kapitulation 1945.

Än i dag är relationerna länderna emellan något ansträngda på grund av grymheten under kriget.

    1946 - Kinas inbördeskrig inleds. De regerande nationalisterna besegras 1949 av kommunisterna.

    1949 - Folkrepubliken Kina utropas i Beijing den 1 oktober och leds av Mao Zedong och kommunistpartiet (KKP). Nationalistledaren Jiang Jieshi (Chiang Kai-shek) som förlorat kriget flyr till Taiwan.

    1966 - Kinas kulturrevolution inleds och pågår fram tills att Mao Zedong dör 1976.

    1978 - Deng Xiaoping tar över makten i KKP och börjar föra landet mot en kapitalistisk marknadsekonomi istället för den kommunistiska modell som Mao Zedong förespråkade. Detta blir starten på Kinas ekonomiska framfart.

Det visade sig nämligen att kineser, liksom alla andra, var villiga att arbeta hårdare när man själv gynnades ekonomiskt istället för att arbeta för kollektivet.

    1989 - Studentdemonstrationer på Himmelska fridens torg.

    1997 - Storbritannien återlämnar Hongkong.

    1999 - Portugal återlämnar Macao.

Kina under 2000-talet

Den förste kinesen skickas ut i rymden och de olympiska spelen arrangeras i huvudstaden Beijing (Peking).

    2003 - Den förste kinesiske astronauten (taikonauten) Yang Liwei i rymden. Ordet taikonaut kommer från det kinesiska ordet tàikōng som betyder yttre rymden.

    2008 - OS i Beijing.

Kinas språk

Det officiella språket i Kina är kinesiska som också ibland kallas rikskinesiska eller mandarin. Det är detta språk som används på radio och TV och det är också regeringens officiella språk. Dessutom lärs det ut till alla kinesiska elever som går i skolan.

Därför kan man göra sig förstådd över hela Kina om man talar rikskinesiska. De flesta kineser är däremot inte så bra på engelska.

Det kan vara mycket stor skillnad på uttalet mellan olika delar av Kina. Skillnaden är så pass stor att man skulle kunna säga att de är olika pråk, men eftersom att skriftspråket ändå är gemensamt för alla kineser, kallas språken istället för dialekter.

Det betyder att en kines norrifrån inte alltid förstår en kines från de södra delarna av landet.
Skriftspråket

Kinas skriftspråk är mycket gammalt. De äldsta symbolerna som har hittats har varit symboler som ristats in på krukor daterade till 4800-4200 f. Kr.

Ett lite mer avancerat skriftspråk, än dessa kruksymboler, är orakelbenen som sägs härstamma från Shangdynastin (1500-1040 f.Kr.). Orakelbenen upptäcktes 1899 av en kinesisk forskare vid namn Liu E när han besökte ett apotek. Han var där för att köpa medicin och upptäckte inskriptioner på några benbitar som höll på att malas ner.

Liu lyckades få tag på totalt 1058 benbitar via olika apotek. Vid utgrävningar 1928 i Xiaotun hittades ännu fler ben och sköldpaddsskal med inskriptioner.

Vid utgrävningar nära Anyang 1928-37 hittades också bronsföremål med inskriptioner, som även de tros vara från Shangdynastin. Denna typ av bronsinskriptioner användes Qin Shi Huangdi när han som Kinas förste kejsare standardiserade och förenklade skriftspråket på 200-talet f.Kr.

Då fick kineserna för första gången ett skriftspråket som var enhetligt över hela riket. Till den som vill veta mer om tecknens ursprung rekommenderas Cecilia Lindqvists bok "Tecknens rike".

Man använder än i dag ett skriftspråk som har sitt ursprung i de uråldriga inskriptionerna. Vissa av de moderna skrivtecknen – de som brukar kallas traditionella eller fullständiga – är ganska komplicerade och innehåller många streck och punkter.

Därför genomfördes på 1950- och 1960-talet en reform för att förenkla de vanligaste tecknen. Numera är det dessa förenklade skrivtecken som är officiella och används i fastlandskina, men i Taiwan och Hongkong används fortfarande den tradionella varianten. Dessa två regioner godkände aldrig den nya reformen.

Här finns några exempel på hur de kinesiska tecknen ser ut.
Kinesiska dialekter

    Nordkinesiska (mandarin) talas i de norra och västra delarna av Kina proper*. Mandarin är den klart största språkgruppen (70 %). Den mandarin som talas i huvudstaden Beijing utgör också grunden för den officiella dialekten (rikskinesiska).

    Shanghainesiska talas i området kring Shanghai (7,5 %).

    Kantonesiska talas i Guangdong (Kanton), Hongkong och Macao (4,5 %).

    Fujianesiska talas i Fujianprovinsen och på Taiwan (3,7 %).

    Hakka talas i gränsområdet kring Guangdong, Hunan och Fujian (3,5 %).

    Jin talas i den norra provinsen Shanxi (3,5 %).

    Hunanesiska talas i Hunanprovinsen (3,5 %).

    Gan talas i Jiangxiprovinsen (2 %).

    Hui talas i Anhuiprovinsen (0,3 %).

    Pinghua talas i den autonoma regionen Guangxi (0,2 %).

Det finns också flera minoritetsspråk i Kina.
Kuriosa

    För att en kines ska anses vara läskunnig bör han kunna åtminstone 2000 tecken, vilket innebär att han förstår ca 98 % av en dagstidning.

    På internet är kinesiska det näst största språket och det är bara engelska som är större.


Kinesisk medicin

Den kinesiska medicinen som ofta kallas alternativmedicin i västvärlden använder ett holistiskt synsätt, vilket innebär att man ser till hela människan. Man botar inte bara sjukdomens symptom utan försöker istället hitta den verkliga orsaken till symptomen, vare sig det är på det fysiska planet eller det psykiska.

Sjukdomar och olika besvär uppstår enligt den kinesiska medicinen p.g.a. obalanser som yttrar sig i olika former av sjukdomstillstånd.

Kinesisk medicin är oftast mer skonsam mot kroppen än den västerländska. Den kan också användas i förebyggande syfte eller för att kroppen snabbare ska återhämta sig efter en operation.
Historia

Kinesisk medicin har utvecklats under årtusenden och tros ha sitt ursprung i Shangdynastin (1500-1040 f.Kr.). Till en början trodde man att sjukdomarna berodde på döda släktingar som ville hämnas på de levande.

Den shaman som skulle bota den sjuke gjorde det genom att försöka driva ut de onda andarna. Den numera traditionella kinesiska medicinen (TCM) utvecklades också vid den här tiden med olika behandlingsmetoder och medicinalväxter. Kineserna var också duktiga på att dokumentera olika sjukdomar och behandlingar.

Shénnóng är en mytologisk kejsare som var mycket intresserad av läkeväxter och enligt legenden var det Shénnóng som lade grunden för den kinesiska medicinen. Det finns också ett gammalt verk som bär hans namn Shénnóng bĕncăo jīng (Shénnóngs klassiska materia medica).

Kejsaren sägs ha levat för 5.000 år sedan, men verket skrevs under Qin- och Handynastin för ca 2.000 år sedan. Shénnóngs klassiker innehåller beskrivningar av 365 medikamenter och hur de bör användas.

En annan välkänd klassiker är Huángdì nèijīng (Gule kejsarens inre klassiker) som är från 200-talet f.Kr. Den innehåller två delar, varav den första innehåller vanliga frågor och den andra handlar om akupunktur. Här står bl.a. att en bra läkare behandlar sina patienter redan innan sjukdomen har brutit ut.
Viktiga begrepp

Det finns fyra viktiga begrepp inom kinesisk medicin:

    Qì: Detta är det energiflöde eller den livskraft som cirkulerar runt i kroppen och det är när flödet störs som sjukdomar uppstår. På kinesiska betyder qì också luft, andning, moral och att bli arg.

    Yīn och yáng: Dessa är två motsatser som finns överallt och kan inte existera utan varandra. Yīn står för det kvinnliga, inre, kyla, mörker och yáng står för dess motsatser: det manliga, yttre, värme och ljus.

    De fem elementen: Ibland säger man också De fem faserna eller De fem stegen för det kinesiska tecknet xíng betyder resa eller tillfällig och inte element. De elementen är vatten, eld, jord, trä och metall och varje element representeras av två organ i kroppen.

Hur elementen relaterar till varandra måste läkaren veta för att kunna ställa diagnos och besluta om rätt behandling. Det finns två cykler som beskriver hur elementen interagerar med varandra:

        Den närande cykeln: Trä ger näring åt eld, eld när jord, jord när metall, metall när vatten, vatten när trä.
        Trä -> eld -> jord -> metall -> vatten -> trä.

        Den kontrollerande cykeln: Trä kontrollerar jord, jord kontrollerar vatten, vatten kontrollerar eld, eld kontrollerar metall, metall kontrollerar trä.
        Trä -> jord -> vatten -> eld -> metall -> trä.

    Dào: Detta kinesiska ord betyder vägen, sanningen eller metoden. Det handlar om att man ska följa den rätta vägen genom livet när det gäller sin hälsa. Om man följer dào håller man sig frisk och lever länge.

Diagnostik

Det finns fyra grundläggande metoder för att ställa diagnos:

    Observera: Vad ger patienten för helhetsintryck, kroppshållning, hudens och tungans färg m.m.

    Lukta och lyssna: Hur luktar patienten och hur låter det vid andning, tal, hostning.

    Känna: Använd händerna och känn på patienten, s.k. palpering. Man kontrollerar också pulsarna.

    Fråga: Ställ frågor till patienten. Det finns tio frågor som man kan ställa. Dessa handlar om (1) kyla/hetta, (2) svettning, (3) värk, (4) avföring/urin, (5) matvanor, (6) mage/bröst, (7) syn/hörsel, (8) sömn, (9) tidigare sjukdomar, (10) övriga orsaker som livsstil m.m.

Discipliner

    Akupunktur: Behandling med nålar som sätts på vissa punkter som ofta ligger utefter kroppens s.k. meridianer. Behandlingen syftar till att förbättra flödet av qi. Ibland används också värme genom att bränna örten gråbo (moxa) för att förstärka nålarnas effekt.

På kinesiska är akupunktur och moxabränning (moxibustion) sammankopplade på ett naturligt sätt. Det kinesiska ordet för akupunktur är nämligen zhēnjiŭ som består av tecknen för både nål (zhēn) och bränna (jiŭ). Det finns vetenskapliga studier som bevisat att akupunktur faktiskt fungerar och därför är det en populär behandlingsform även i västvärlden.

I Kina förekommer det ibland att man använder akupunktur som smärtlindring vid operationer för det är mycket billigare än västerländsk medicin. Akupunktur kan bl.a. också verka smärtlindrande efter en operation samt vid huvudvärk och tandvärk. Det kan även ha effekt vid illamående, oro, panikattacker, sömnproblem och högt/lågt blodtryck. Biverkningarna är mycket få.

    Örtmedicin: Behandling med olika örter för att förbättra flödet av qì i kroppen. Det finns tusentals olika örter som används och ibland tillsätts också mineraler och djurdelar i örtblandningarna.

Örtmedicin används ofta vid bristsjukdomar samt vid problem med matsmältning, underliv och hud. Kyla och hetta är också viktiga begrepp inom örtmedicinen. Örterna kan också samverka och motverka varandra. Detta är något som en örtspecialist känner till. Man bör därför inte själv blanda örter för effekten kan vara mycket stark och kan bli giftiga vid överdosering.

I Kina är en örtblandning framtagen av en örtspecialist och den är individuellt anpassad och baserad på diagnosen. Patienten får själv koka ihop ett te på örterna genom att följa de medföljande anvisningarna. Det finns också standardiserade örtblandningar i form av piller och kapslar. Några av de mest kända kinesiska örterna är ginseng och gingko biloba.

    Qìgōng: Andningsövningar med långsamma rörelser. Ordet består av tecknet qì som betyder luft eller andning, och gōng som betyder utförande eller arbete.

Flera olika stilar har utvecklats och inriktningen kan vara mer mot meditation eller mot kampsport. I Kina utövas qìgōng ofta av äldre människor som är ute tidigt på morgonen i parkerna.

    Tuīná: Kinesisk djupgående massage som ges utmed kroppens meridianer för att förbättra flödet av qì.

Ordet består av tecknet tuī som betyder trycka eller skjuta (ifrån sig) och ná som betyder att greppa eller hålla. Oljor, örter eller puder kan användas när man masserar.

Add A Comment: